Nädå, inte idag heller.
Mitt försök att skaffa en annan blogg sket sig.
Ganska rejält.
jag fegade ur helt enkelt.
Vågade inte försöka offentliggöra den.
Kändes så töntigt.
Får väl ta det en annan dag.
Har lyssnat på msik i ett mrökt rum för långe nu.
Musik Anna har skickat till mig för att hon trodde att jag skulle gilla den.
Det gör jag.
Väldigt mycket.
Passar perfekt en kväll som denna också.
En kväll som denna då jag tänkte vara sådär Josefinig.
Sådär lite avslöjande och bekännande.
Och berätta saker som jag egentligen inte vet varför jag berättar.
Jag har väl bara nåt konstigt behov av att inte hålla saker som handlar om mig för mig själv så länge.
Jag är nog sämst på det.
Andras hemligheter och såna grejer kan jag hålla galant om jag vet att de bör hållas.
Men mina egna saker funkar inte.
Vet inte varför.
Jag vet väl med mig bara att ingen blir sur om jag berättar det och kallar mig för svikare eller nåt.
Jag mister ju ingens förtroende om jag berättar mina egna hemliga saker.
Det hoppas jag iaf inte.
Fast somliga saker kan jag hålla för mig själv ganska bra tycker jag.
Saker som jag vet att jag hade skämts för mycket om de kom ut.
Att jag hade riskerat för mycket om folk fick reda på vad jag själv vet om.
Och antagligen så vill jag först vara helt säker på min sak innan jag kommer ut med det.
Det är jag inte i nuläget.
Alls..
..På något sätt.
Och det är läskigt tycker jag.
För jag tycker inte om att inte vara säker på sånt.
Jag vill veta så att jag kan agera utifrån det.
Kanske vet jag redan, vill bara inte erkänna det för mig själv.
Antagligen.
För jag vill inte ta konsekvenserna av alternativen alls.
Hemskt dåligt av mig att bara försöka ignorera det.
Att försöka låtsas som inget.
Jag har en sak jag gör.
Vid olika tillfällen, när någon någon gång har hittat på att man ska önska sig något.
Jag är skrockfull, och jag vill tro på det bästa.
Därför cyklar jag aldrig på a-brunnar, lägger nycklar på bordet eller går under stegar.
Och jag önskar mig saker när jag ahr hört att man ska önska sig saker.
Som vid stjärnfall, som vid utblåsning av tårtljusen, och som vid när digitalklockan visar något visst ( saker som 22:22.).
Jag inbillar mig att sakerna ska bli sanna då.
Och jag specificerar mig in på en speciell sak alltid.
Jag önskar samma sak i ett tag när jag väl kommit på något nytt.
I ett år tror jag, önskade jag att Mattias skulle bli frisk.
Det var nog under hans behandlingar som min paranioda satte igång på detta sätt.
Känn som att det avr det iaf.
För jag försökte desperat allt jag kunde försöka få att få honom att bli frisk.
Varför har jag då fortsat önska mig aker.
Det är ju itne så att det visade sig funka direkt.
Det är jobbigt när jag kommer in i perioder när jag verkligen tror extremt mycket på allt sånt.
Att ens tänka en tanke om vad som kanske kan hända i framtiden inom ett visst område betyder otur enligt mig.
Att föreställa sig hur nånting kommer bli innebär att det aldrig kommer bli så enligt mig.
Det går i vågor mitt sånt där.
Just nu är det nog på en hyfsat hälsosam nivå.
Känns som det iaf.
Det är nog därför jag kan berätta om det nu.
För jag bryr mig inte längre om mitt sånt där för stunden blir sagt.
(Att berätta saker betyder ju att deinte kommer hända.)
Men jag bryr mig inte.
Inte sådär på det sättet, just nu.
Detta året har jag önskat samma sak hela tiden.
Då jag mitt i ett samtal har blivit tyst efter att ha tittat på klockan är antagligen för att det har varit någon sifferkod som har gjort att jag får önska.
Jag måste ju önska då.
Och jag har önskat att bli lyckligt kär.
För det var den bästa definitionen jag kunde komma på.
Kanske är det det som har hänt.
Även om jag kommer låta som en sur gammal kärring som nyss har blivit lämnad av sina katter eller nåt men ändå;
Jag har ju faktiskt inte varit olyckligt kär på det sättet nu.
Är inte motsatsen till olyckligt kär lyckligt kär?
Betyder det då att jag faktiskt har varit lyckligt kär utan att veta om det?
Mina önskningar kommer automatiskt när jag ser en kod, ett önskningstillfälle.
Jag gjorde det precis.
Samma gamla önskning.
Inte märkte jag mycket skillnad just nu.
Kanske är jag mest negativ.
Kanske är jag ärlig.
Men kanske är det såhär det ändå kommer vara.
Oavsett om jag önskar eller ej.
Jag borde nog lägga av med mitt tvångsbeteende.
Innan det tar över mig.
Fast jag döljer det bra tycker jag.
Ska sova nu iaf.
Hej.
Ganska rejält.
jag fegade ur helt enkelt.
Vågade inte försöka offentliggöra den.
Kändes så töntigt.
Får väl ta det en annan dag.
Har lyssnat på msik i ett mrökt rum för långe nu.
Musik Anna har skickat till mig för att hon trodde att jag skulle gilla den.
Det gör jag.
Väldigt mycket.
Passar perfekt en kväll som denna också.
En kväll som denna då jag tänkte vara sådär Josefinig.
Sådär lite avslöjande och bekännande.
Och berätta saker som jag egentligen inte vet varför jag berättar.
Jag har väl bara nåt konstigt behov av att inte hålla saker som handlar om mig för mig själv så länge.
Jag är nog sämst på det.
Andras hemligheter och såna grejer kan jag hålla galant om jag vet att de bör hållas.
Men mina egna saker funkar inte.
Vet inte varför.
Jag vet väl med mig bara att ingen blir sur om jag berättar det och kallar mig för svikare eller nåt.
Jag mister ju ingens förtroende om jag berättar mina egna hemliga saker.
Det hoppas jag iaf inte.
Fast somliga saker kan jag hålla för mig själv ganska bra tycker jag.
Saker som jag vet att jag hade skämts för mycket om de kom ut.
Att jag hade riskerat för mycket om folk fick reda på vad jag själv vet om.
Och antagligen så vill jag först vara helt säker på min sak innan jag kommer ut med det.
Det är jag inte i nuläget.
Alls..
..På något sätt.
Och det är läskigt tycker jag.
För jag tycker inte om att inte vara säker på sånt.
Jag vill veta så att jag kan agera utifrån det.
Kanske vet jag redan, vill bara inte erkänna det för mig själv.
Antagligen.
För jag vill inte ta konsekvenserna av alternativen alls.
Hemskt dåligt av mig att bara försöka ignorera det.
Att försöka låtsas som inget.
Jag har en sak jag gör.
Vid olika tillfällen, när någon någon gång har hittat på att man ska önska sig något.
Jag är skrockfull, och jag vill tro på det bästa.
Därför cyklar jag aldrig på a-brunnar, lägger nycklar på bordet eller går under stegar.
Och jag önskar mig saker när jag ahr hört att man ska önska sig saker.
Som vid stjärnfall, som vid utblåsning av tårtljusen, och som vid när digitalklockan visar något visst ( saker som 22:22.).
Jag inbillar mig att sakerna ska bli sanna då.
Och jag specificerar mig in på en speciell sak alltid.
Jag önskar samma sak i ett tag när jag väl kommit på något nytt.
I ett år tror jag, önskade jag att Mattias skulle bli frisk.
Det var nog under hans behandlingar som min paranioda satte igång på detta sätt.
Känn som att det avr det iaf.
För jag försökte desperat allt jag kunde försöka få att få honom att bli frisk.
Varför har jag då fortsat önska mig aker.
Det är ju itne så att det visade sig funka direkt.
Det är jobbigt när jag kommer in i perioder när jag verkligen tror extremt mycket på allt sånt.
Att ens tänka en tanke om vad som kanske kan hända i framtiden inom ett visst område betyder otur enligt mig.
Att föreställa sig hur nånting kommer bli innebär att det aldrig kommer bli så enligt mig.
Det går i vågor mitt sånt där.
Just nu är det nog på en hyfsat hälsosam nivå.
Känns som det iaf.
Det är nog därför jag kan berätta om det nu.
För jag bryr mig inte längre om mitt sånt där för stunden blir sagt.
(Att berätta saker betyder ju att deinte kommer hända.)
Men jag bryr mig inte.
Inte sådär på det sättet, just nu.
Detta året har jag önskat samma sak hela tiden.
Då jag mitt i ett samtal har blivit tyst efter att ha tittat på klockan är antagligen för att det har varit någon sifferkod som har gjort att jag får önska.
Jag måste ju önska då.
Och jag har önskat att bli lyckligt kär.
För det var den bästa definitionen jag kunde komma på.
Kanske är det det som har hänt.
Även om jag kommer låta som en sur gammal kärring som nyss har blivit lämnad av sina katter eller nåt men ändå;
Jag har ju faktiskt inte varit olyckligt kär på det sättet nu.
Är inte motsatsen till olyckligt kär lyckligt kär?
Betyder det då att jag faktiskt har varit lyckligt kär utan att veta om det?
Mina önskningar kommer automatiskt när jag ser en kod, ett önskningstillfälle.
Jag gjorde det precis.
Samma gamla önskning.
Inte märkte jag mycket skillnad just nu.
Kanske är jag mest negativ.
Kanske är jag ärlig.
Men kanske är det såhär det ändå kommer vara.
Oavsett om jag önskar eller ej.
Jag borde nog lägga av med mitt tvångsbeteende.
Innan det tar över mig.
Fast jag döljer det bra tycker jag.
Ska sova nu iaf.
Hej.
It's just a matter how i define
My state of mind.
Today is a good day
Just a scratch on my ego
I get up in the morning
With a good plan tomorrow
I'll be keeping my mind cold
Until the evening
When the hours forget me and
The waiting awaits me
and voices of madness
from my subconscious
singing songs of the sadness
Today is a good day
My state of mind.
Today is a good day
Just a scratch on my ego
I get up in the morning
With a good plan tomorrow
I'll be keeping my mind cold
Until the evening
When the hours forget me and
The waiting awaits me
and voices of madness
from my subconscious
singing songs of the sadness
Today is a good day
Kommentarer
Trackback
