Everything changes from now on..
Idag är det vår ute.
Sådär riktigt vårigt.
Ser det ut so iaf från insidan av förstret.
Så jag ska snart ut och cykla en lång runda, antagligen förbi stranden elelr nåt och ta foton.
Sen ska jag vidare till kontoret och jobba.
Men cyklingen och fotograferingen känns som riktigt efterlängtat.
Nu har jag tom en bra kamera att fota med.
Det stämmer nog lite att våren gör en gladare.
Och mer pirrig i kroppen.
För hur krystat det än låter så är det nåt speciellt med mysiga sommarkvällar under stjärnhimlen.
Förra årets år och sommar var underbar.
Iaf så tycker jag det nu när jag tänker tillbaka.
Och det blev trots allt några helt underbart fantastiska sommarkvällar.
Helt sjukt vad jag längtar tillbaka när jag tänker efter.
Och helt sjukt vad jag önskar att det snart ska bli riktig vår och sommar igen så att det detta året kan bli ännu bättre.
Och ser man sig omkring så verkar folk faktiskt ha fått lite av den där vårkänslan.
Lite sådär speciella pirr i kroppen nu när solen har börjat titta fram igen efter den kyliga (han det räknas som vinter ens?) årstiden vi nyss blivit av med.
Och jag har kommit fram till att vårkänslor innebär inte tvunget att man blir kär.
Men kan få ett sånt där pirr ändå.
(Även om det inte alls är samma sak, tyvärr.)
Och oavsett hur skönt det än hade varit med något speciell att rikta de där vårkänslorna mot (och som det hade funkat med också) så är det helt underbart att äntligen få se solen igen.
Hm, det känns som att jag har börjat skriva helt annorlunda sorts inlägg nu för tiden.
Om det är bra elelr inte vet jag inte.
Det får väl de som faktiskt läser dem istället avgöra.
Men jag skulle tro att det mest är en period jag är inne i.
Där jag inte riktigt bryr mig om om alla fattar exakt vad och vem jag syftar på utan låter dem göra det, även om jag normalt hade tyckt att det hade varit pinsamt.
Och då mest pinsamt eftersom jag aldrig pratar om känslor.
Inte med de som kanske borde höra det iaf.
Men i nuläget får de gärna fatta att det är dme jag menar om de vill.
Det är ju inte så att det är en hemlighet direkt.
Fast det är ju egentligen knappt så att jag har skrivit alls mycket om det.
Och ja, nu förvirrar jag tom mig själv.
Så nu ska jag nog sticka iväg.
Hej.
Sådär riktigt vårigt.
Ser det ut so iaf från insidan av förstret.
Så jag ska snart ut och cykla en lång runda, antagligen förbi stranden elelr nåt och ta foton.
Sen ska jag vidare till kontoret och jobba.
Men cyklingen och fotograferingen känns som riktigt efterlängtat.
Nu har jag tom en bra kamera att fota med.
Det stämmer nog lite att våren gör en gladare.
Och mer pirrig i kroppen.
För hur krystat det än låter så är det nåt speciellt med mysiga sommarkvällar under stjärnhimlen.
Förra årets år och sommar var underbar.
Iaf så tycker jag det nu när jag tänker tillbaka.
Och det blev trots allt några helt underbart fantastiska sommarkvällar.
Helt sjukt vad jag längtar tillbaka när jag tänker efter.
Och helt sjukt vad jag önskar att det snart ska bli riktig vår och sommar igen så att det detta året kan bli ännu bättre.
Och ser man sig omkring så verkar folk faktiskt ha fått lite av den där vårkänslan.
Lite sådär speciella pirr i kroppen nu när solen har börjat titta fram igen efter den kyliga (han det räknas som vinter ens?) årstiden vi nyss blivit av med.
Och jag har kommit fram till att vårkänslor innebär inte tvunget att man blir kär.
Men kan få ett sånt där pirr ändå.
(Även om det inte alls är samma sak, tyvärr.)
Och oavsett hur skönt det än hade varit med något speciell att rikta de där vårkänslorna mot (och som det hade funkat med också) så är det helt underbart att äntligen få se solen igen.
Hm, det känns som att jag har börjat skriva helt annorlunda sorts inlägg nu för tiden.
Om det är bra elelr inte vet jag inte.
Det får väl de som faktiskt läser dem istället avgöra.
Men jag skulle tro att det mest är en period jag är inne i.
Där jag inte riktigt bryr mig om om alla fattar exakt vad och vem jag syftar på utan låter dem göra det, även om jag normalt hade tyckt att det hade varit pinsamt.
Och då mest pinsamt eftersom jag aldrig pratar om känslor.
Inte med de som kanske borde höra det iaf.
Men i nuläget får de gärna fatta att det är dme jag menar om de vill.
Det är ju inte så att det är en hemlighet direkt.
Fast det är ju egentligen knappt så att jag har skrivit alls mycket om det.
Och ja, nu förvirrar jag tom mig själv.
Så nu ska jag nog sticka iväg.
Hej.
Kommentarer
Trackback
