Bitter och nere
När jag cyklade hem från träningen idag tänkte jag lite grann.
Jag borde egentligen varit på bra humör när jag cyklade i regnet och det var hur härlig luft ute som helst, men jag var inte riktigt det.
För jag tänke en del på hur jag varit under dagen.
Det spann sedan vidare till hur jag har varit den senaste tiden.
Jag fick lite väldigt dåligt samvete när jag kom att tänka på detta för jag har nog inte varit helt jätterättvis mot folk den senaste tiden.
Jag har blivit sur och irriterad lätt och har varit på annorlunda humör på något sätt.
Jag har verkligen ingen aning om varför jag har blivit såhär och jag vill verkligen inte fortsätta vara det heller.
Den senaste tiden har det kännts lite som att saker bara går emot mig.
Som att det helt enkelt inte funkar alls som jag vill.
Det känns som att jag har levt i nåot konstigt tillstånd där jag har levt och gjort saker men inte riktigt kan komma ihåg vad.
Sånt tillstånd som jag tror beskrivs ungefär som att leva i en dvala (eller?).
Nu satte jag tom. precis på kent.
Kändes som att det var någon musik som passade min sinnesstämning väldigt bra just nu.
Vad säger inte det?
(Louise hade föresten hur mycket kent som helst på sin dator. Skumt.)
Kände att detta skulle bli ett inlägg med en offentlig ursäkt till alla som har berörts av mitt dåliga humör.
Lite fegt av mig att ta det här men de som har berörts av humöret vet nog också hur jag brukar vara.
Jag är ju inte direkt den där modiga tjejen som säger saker face to face.
Så här kommer det:
Förlåt!
hör inte hemma här
jag är vålnaden
Jag har kännt mig ensam på något sätt på siståne.
Ensam på något sätt samtidigt som jag ändå inte har gjort det.
Vet inte riktigt.
Men saker och ting har kännts tomma ändå.
Som att jag gör saker utan något mål.
Utan någon mening.
Som att jag gör saker och ting mest bara för att göra dem.
För att fortsätta i samma gamla mönster.
Som i väntan på en förändring.
Vad för förändring har jag ingen aning om.
Inte heller vem som ska hjälpa mig att finna den.
Eller när den ska komma.
Det är väl det som är grejen.
Det känns just nu som att jag lever i en väntan på något okänt.
Något jag inte därför kan se fram emot eller rädas.
Jag vet inte riktigt varför jag blev såhär djup nu.
Meningen med inlägget var egentligen bara att säga förlåt.
Hej.
kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent kent
