Mitt liv sett från min sida glaset.

Läste igenom lite gamla inlägg.
Gamla som i några månader gamla.
Det jag kände mest var bara:
Gud vad skönt.
Jag känner inte alls likadant som då.
Det är lite som att en sten har lättat från mitt hjärta.
Kan man kalla honom som en sten tom?
För det är lite så det är.
Han har ju liksom försvunnit.
Ganska mycket från allt.
Synd eftersom jag saknar lite att prata med honom.
Han var ju ganska bra att prata med.
Men ja, det är väl mest det jag saknar nu.
Visserligen finns det där kvar fortfarande.
Det där som antagligen alltid kommer finnas där.
Det hoppas jag faktiskt att det alltid kommer göra.
Men det är också about it.
Och på riktigt så har jag släppt det ganska helt och hållet nu.
Har inte tänkt på den innan ens.
Innan jag läste de gamla inläggen.
Och på riktigt är jag väldigt nöjd.
Och stolt.
För jag har uppnåt precis det jag bestämde mig för att göra då för någon månad sedan.
Då när jag bestämde mig för att hålla mig borta från allt som har med relationer och liknande saker att göra fram tills jag var färdig med det gamla.
Och även om det tog tid så klarade jag det.
Bra av mig.

Det var nog allt.
Nu ska jag sova på riktigt.

Hej.

---

Somewhere. Someway.
Won't need another day.