Mitt liv sett från min sida glaset.

Så är man hemma från Roskilde igen.
Det känns som att det mest är en massa omkringflackande för min del nu för tiden.
Men nu är jag hemma igen iaf.
Jag ska sammanfatta Roskilde i ett senare inlägg.

Det skönaste med att vara hemma igen är att kunna kommunicera som vanligt igen.
Min telefon dog nämligen pga allt regn precis när jag kommit fram till Roskilde.
Och timningen för den att funka var inte den bästa.
Det gjorde att jag inte kunde förklara för dig vad jag menade.
Eller mer få dig att förstå att jag verkligen inte var ledsen.
Jag var orolig för dig bara.
För att du inte mådde bra.
Och jag visste verkligen inte hur jag skulle göra för att försöka hjälpa dig.
Det var det jag tänkte på.
Och att inte kunna förklara det för dig gjorde mig också orolig.
Jag vill inte se dig ledsen, orolig elelr på annat sätt på dåligt humör.
Och jag vill verkligen inte vara den som gör dig orolig.
Men som jag har sagt, som jag verkligen menar, du behöver verkligen inte vara orolig för något.
Du är den som får mig att le bara genom att säga hej.
Du är den som får mig att skratta genom att härma mitt sätt att prata.
Du är den som får mig att somna nedräknande till att vi snart ses igen.
Du är den som får mig att sova tryggt i din famn.
Du är den som får mig att vara frånvarande under konserterna för att jag står och tänker på dig.
Du är den enda.
Om du bara visste hur mycket du betyder för mig.

Om du bara visste hur mycket jag längtar till torsdag.