,,,

Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,
då sägen mig - ty händerna är tomma,
då sägen mej, I skördeskor i skördeandens tid:
vem ger mig sitt hjärta som en blomma?

Vem ger mig sitt hjärta som en glädje och en tröst,
som en doft som ville leka mej om kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse och höst
inte räds för den yttersta grinden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0