Mitt liv sett från min sida glaset.

Okej, jag satt precis och läste runt i några olika bloggar. Bloggar tillhörande människor som jag ine alls känner. Jag tycker om hur nära man kan känna sig med någon bara genom att läsa dens blog. Dens tankar. Inte nära på samma sätt som med människor som man delar sitt iv med och så men ändå nära på något sätt. Något sätt som inte går att beskriva med ord. Någon närhet som är obeskrivlig. Speciell. Underbar.

När jag satt och läste dessa väääldigt olka bloggar insåg jag en sak. Eller nja kanske itne insåg men jag började tänka över mig själv lite. Över saker jag gör och tankar jag tänker. Jag insåg då att ag är nog vldigt fixerad vid hur folk uppfattar mig. Mer fixerad vid det än jag vill vara. Än jag vågar erkänna. Jag förnekar fortfarande det en hel del för mig själv också. Det är inte lika pinsamt då.

Hur är det då jag vill bli uppfattad? Det är hela grejen. Jag vet inte hur jag vill bli uppfattad. Som ett ytligt exempel men kanske lite förklarande kan vi använda oss av denna blogg. Denna som jag skriver på ettlite icke bloggigt sätt. Hur många använder sig av så korta menngr som möjligt och enter efter varje mening? Anledningen till att jag gör så är väl för att jag vill göra det till MIN blogg. Till min alldeles egna och lite speciella blogg. Jag vill vara lite annorlunda. Inte sådär annorlunda bara fr att vara annorlunda och skilja sig från mängden. Sån annorlunda är inte rik´tigt min grej att vara. Uan mer annorlunda för att jag villinte ha en massa förväntningar på mig. Jag vill kunna göra det som känns rätt och som Jag utan att folk reagerar så mycket på att det inte är en Josefin-grej att göra. Jag vill inte redan ha en stäpel so någon speciell typ.

Jag vill vara. Bara för att vara.
Jag vill tänka. Bara för att tänka.

Var detta inlägg en skillnad mot mina vanliga Josefiniga inlägg?