Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag undrar egentligen lite om jag lider av höstdepression som så många andra.
Eller om mina svackor kanske beror på något annat.
Just nu, är det nog mest att jag är allmänt trött på allting runt omkring mig.
Inte trött som att det tråkar ut mig.
Utan trött som i att jag inte har någon energi kvar alls.
Och som i att jag är nära att kollapsa när som helst.
Som jag har gjort.
OCh det skrämmer mig.
Att jag inte kan kontrollera mig riktigt.
Och just nu så kväver alla krav mig också.
Alla förväntningar.
Alla olika viljor.
Jag klarar sånt normalt.
Jag bearbetar det lite i taget normalt.
Men om jag inte kan ta det lite i taget för att jag inte hinner, hur ska det då komma om inte allt på en och samma gång.
Och jag om någon vet att om man försöker trycka undan tankar och känslor så kommer allt när man minst av allt är beredd på det.
Och då kommer det som en gevärskula genom en portions jello.
Och allt den lämnar kvar är ett stort tomt hål.

Imorgon ska jag försöka sticka hem och sova direkt efter skolan.

Ikväll måste jag skriva labbrapport och göra kemikalieanalys om vilka som är farliga av de vi ska labba med.
Och så ska jag prata med Jocke.
Det jag mest bara väntar på.
Att få prata med honom och höra hans lugnande röst.
Ja, ikväll behöver jag prata med Jocke.
Alltså, ikväll har jag inte tid att sova.