Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt/tänkt/kännt det innan.
Jag hade kunnat, om jag bara hade velat/orkat/haft tid...
Jag hade kunnat, men kom aldrig till skott.
Jag är en lat person.
En feg person.
En person som förlitar sig på att andra ska ge mig den knuff i baken jag behöver för att komma någon vart.
Ibland undrar jag var de där knuffarna blir av.
Ibland undrar jag vad det är för mönster jag lever i.
Vad för sjuk drömverklighet jag lever i.
Ibland undrar jag det.
Ibland accepterar jag det bara.
Jag gör det sistnämda nu, mest för att jag är alldeles för trött för att ens tänka och ännu mindre formulera meningar där jag förklarar det hela.
Därför får det bli en talande tystnad.

Idag har jag haft en bra dag.
En sådär härlig dag liksom.
Men även en dag med många blandade tankar.
Men jag tror att jag är ganska stabil just för tillfället.
Rent känslomässigt alltså.
Eller?
Eller så förstår jag mig helt enkelt inte alls på något.

Jag ska sova snart iaf.
När jag har lekt klart lite med datorn som nu funkar som smort.
Underbara kära dator.

Hej.

---