I'm giving you everything.
Jag är så trött nu!
På allvar tröttare än på länge länge.
Inte sådär att jag inte orkar med allt som händer runt omkring elelr nåt sånt.
Utan helt enkelt bara trött för att jag har sovit för ltie.
Alldeles för lite.
Men det var det värt.
För igår var en riktigt trevlig och mysig kväll.
För jag träffade "de där pojkarna som jag ibland umgås med".
Och det är alltid trevligt.
Jag borde umgås oftare med dem faktiskt.
Och de borde umgås oftare med mig också om det är någon skillnad.
Och jag borde sova mer.
Mycket mer.
Ska göra det ikväll.
Ikväll blir det en extremt lugn hemmakväll framför tv:n som gäller.
Om jag ska gissa på ett inte helt otippat scenario så kommer jag sova framför tv:n innan halv tio.
Och imorgon vill jag festa.
Riktigt festa.
Inte fjortisfest utan mysigtfest.
Jag vill grilla på stranden och ha det allmänt mysigt där.
No more studsemattor.
Jag vill grilla framför solnedgången på stranden med de jag håller av och trivs med och ha det mysigast någonsin.
Jag vill ta mitt första dopp i havet för året.
Jag vill sitta tätt framför elden och småsnacka om absolut ingenting bara för att det är så underbart.
Jag vill veta vad jag håller på med.
Och vem jag håller på att bli.
Jag vill ha kontroll.
Men jag vill samtidigt släppa all kontroll och låta ödet ta hand om mitt liv helt och hållet.
I just wanna be me.
Jag är förvånad.
Förvirrad.
Förtvivlad.
Och kanske tom förlorad för tillfället.
Jag vet inte vad jag gör elelr vem jag är nu längre.
Jag är något jag inte vet vad jag skulle kalla det för för varelse.
Jag är inte mig själv.
Men jag är inte någon annan heller.
Jag är borta.
På allvar tröttare än på länge länge.
Inte sådär att jag inte orkar med allt som händer runt omkring elelr nåt sånt.
Utan helt enkelt bara trött för att jag har sovit för ltie.
Alldeles för lite.
Men det var det värt.
För igår var en riktigt trevlig och mysig kväll.
För jag träffade "de där pojkarna som jag ibland umgås med".
Och det är alltid trevligt.
Jag borde umgås oftare med dem faktiskt.
Och de borde umgås oftare med mig också om det är någon skillnad.
Och jag borde sova mer.
Mycket mer.
Ska göra det ikväll.
Ikväll blir det en extremt lugn hemmakväll framför tv:n som gäller.
Om jag ska gissa på ett inte helt otippat scenario så kommer jag sova framför tv:n innan halv tio.
Och imorgon vill jag festa.
Riktigt festa.
Inte fjortisfest utan mysigtfest.
Jag vill grilla på stranden och ha det allmänt mysigt där.
No more studsemattor.
Jag vill grilla framför solnedgången på stranden med de jag håller av och trivs med och ha det mysigast någonsin.
Jag vill ta mitt första dopp i havet för året.
Jag vill sitta tätt framför elden och småsnacka om absolut ingenting bara för att det är så underbart.
Jag vill veta vad jag håller på med.
Och vem jag håller på att bli.
Jag vill ha kontroll.
Men jag vill samtidigt släppa all kontroll och låta ödet ta hand om mitt liv helt och hållet.
I just wanna be me.
Jag är förvånad.
Förvirrad.
Förtvivlad.
Och kanske tom förlorad för tillfället.
Jag vet inte vad jag gör elelr vem jag är nu längre.
Jag är något jag inte vet vad jag skulle kalla det för för varelse.
Jag är inte mig själv.
Men jag är inte någon annan heller.
Jag är borta.
It's like I'm lost
It's like I'm giving up slowly
It's like you're a ghost that's haunting me
Leave me alone
And I know these voices in my head are mine alone
And I know I'll never change my ways
If I don't give you up now
It's like I'm giving up slowly
It's like you're a ghost that's haunting me
Leave me alone
And I know these voices in my head are mine alone
And I know I'll never change my ways
If I don't give you up now
Jag kom på en sak idag.
Som kanske kan vara förklaringen till mitt tillstånd just nu.
Jag tror jag är lite rädd för att släppa någon helt inpå mig igen.
Att låta den personen betyda sådär sjukt mycket på ett sjukt läskigt sätt.
Jag är rädd för vad som ska hända då.
Det är väl därför jag inte vågar ens tänka efter vad jag känner just nu.
Och för att det är lite för mycket på en gång just nu nästan.
Och min hjärna jobbar inte bra när den blir överbelastad.
Den får kortslutning och lägger av ett tag.
Jag har kortslutning nu skulle jag tro.
Och jag är så trött på mig själv!
Så trött på mig och mina principer.
Så trött på mig och min oförmåga att hålla mina principer.
De som jag verkligen står helt och hålelt för och tycker är så lågt att bryta.
Men jag bryter dem ändå.
Eller snuddar jag kanske bara till gränserna?
Give me back my 2006.
Det är som att jag letar efter något speciellt överallt.
Som att jag försöker hitta det där jag inte vet var eller när jag förlorade det.
Mitt medvetande kanske?
Det är som att jag bråkar med mig själv.
It's like I'm a demon I can't face down.
It's like I'm screaming from the outside to have my inside to hear.
It's like I'm deaf, blind and dumb.
It's like I don't trust myself any longer.
And I'm not growing stronger.
Och det är inte med vilje som jag skriver allt i koder.
Det är inte med vilje som allt det där riktiga står skrviet mellan raderna.
Det är så jag är.
Det är så jag nog alltid komemr förbli.
Men jag tycker om dig.
Och det ska jag inte ens ta bort för att jag skäms över att säga det.
För jag skrev det utan att tänka på det.
Och jag kan iaf försöka.
Eller hur.
Även om jag behöver tid.
Och jag vill inte ge mig själv mer tid.
Jag har haft all tid i världen.
Jag har gjort som jag sa.
Jag ahr tom gjort som Steph sa.
Så nu borde det räcka.
Nu borde jag vara där igen väl?
Kan jag inte få vara där igen?
Jag behöver det tror jag.
Något där jag kan få vara säker.
Där jag kan få veta.
Där jag kan få må bra.
Något sånt där som jag inte hade varit ett dugg rädd för.
Något som gör att jag ler när jag stirrar rädslan i vitögat.
På ett tydligare sätt utan de därsakerna mellan raderna:
Jag vill vara kär på ett sånt där udnerbart sätt som man bara upplever ett par gånger max under sin livstid. sådär lyckligt romantiskt förälskad i någon som gör att allt känns ehlt udnerbart och att jag känenr mig oövervinnerlig. Jag vill våga bli riktigt kär nu igen. Jag ill våga satsta och låa mina känslor visas för allt och alla. Jag vill gå på stan med någon som håller mig i handen och säger hur underbar jag är. Jag vill vara tillsammans med någon som jag tycker är underbarast av dem alla. Jag vill sluta vara kär i kärleken och bli kär på riktigt i någon istället. Kär som i kär.
Jag vill sova.
Hej.
Som kanske kan vara förklaringen till mitt tillstånd just nu.
Jag tror jag är lite rädd för att släppa någon helt inpå mig igen.
Att låta den personen betyda sådär sjukt mycket på ett sjukt läskigt sätt.
Jag är rädd för vad som ska hända då.
Det är väl därför jag inte vågar ens tänka efter vad jag känner just nu.
Och för att det är lite för mycket på en gång just nu nästan.
Och min hjärna jobbar inte bra när den blir överbelastad.
Den får kortslutning och lägger av ett tag.
Jag har kortslutning nu skulle jag tro.
Och jag är så trött på mig själv!
Så trött på mig och mina principer.
Så trött på mig och min oförmåga att hålla mina principer.
De som jag verkligen står helt och hålelt för och tycker är så lågt att bryta.
Men jag bryter dem ändå.
Eller snuddar jag kanske bara till gränserna?
Give me back my 2006.
Det är som att jag letar efter något speciellt överallt.
Som att jag försöker hitta det där jag inte vet var eller när jag förlorade det.
Mitt medvetande kanske?
Det är som att jag bråkar med mig själv.
It's like I'm a demon I can't face down.
It's like I'm screaming from the outside to have my inside to hear.
It's like I'm deaf, blind and dumb.
It's like I don't trust myself any longer.
And I'm not growing stronger.
Och det är inte med vilje som jag skriver allt i koder.
Det är inte med vilje som allt det där riktiga står skrviet mellan raderna.
Det är så jag är.
Det är så jag nog alltid komemr förbli.
Men jag tycker om dig.
Och det ska jag inte ens ta bort för att jag skäms över att säga det.
För jag skrev det utan att tänka på det.
Och jag kan iaf försöka.
Eller hur.
Även om jag behöver tid.
Och jag vill inte ge mig själv mer tid.
Jag har haft all tid i världen.
Jag har gjort som jag sa.
Jag ahr tom gjort som Steph sa.
Så nu borde det räcka.
Nu borde jag vara där igen väl?
Kan jag inte få vara där igen?
Jag behöver det tror jag.
Något där jag kan få vara säker.
Där jag kan få veta.
Där jag kan få må bra.
Något sånt där som jag inte hade varit ett dugg rädd för.
Något som gör att jag ler när jag stirrar rädslan i vitögat.
På ett tydligare sätt utan de därsakerna mellan raderna:
Jag vill vara kär på ett sånt där udnerbart sätt som man bara upplever ett par gånger max under sin livstid. sådär lyckligt romantiskt förälskad i någon som gör att allt känns ehlt udnerbart och att jag känenr mig oövervinnerlig. Jag vill våga bli riktigt kär nu igen. Jag ill våga satsta och låa mina känslor visas för allt och alla. Jag vill gå på stan med någon som håller mig i handen och säger hur underbar jag är. Jag vill vara tillsammans med någon som jag tycker är underbarast av dem alla. Jag vill sluta vara kär i kärleken och bli kär på riktigt i någon istället. Kär som i kär.
Jag vill sova.
Hej.
Kommentarer
Postat av: Nudden
Jag förstår
Postat av: Dytte
Tack
Trackback
