If home's where my heart is, then I'm out of place.

Jävla skit också.
Fan, fan, fan!
Kan jag inte skärpa mig?!
Förbannat korkat av mig.
Och sjukt onödigt.

Inatt har jag drömt superhärliga drömamr.
Eller en var det kanske bara.
Den var riktigt härlig iaf och jag vaknade glad.
Vaknade glad för sådär en halvtimme sedan.
Sen insåg jag skillnaden på verkligheten och drömmen.
I dreams there are no goodbyes.
Och jag önskar att jag kunde stannat i den drömmen.
Där, då med dig.
För det var bra där.
Det var härligt.
Det var, en drömvärld.
Inte en krystad sådan, utan bara en drömvärld för att saker och ting var som jag önskar att det var.
Det var som det borde vara.

Jag mår illa nu.
Inte sådär illa att jag håller på att spy, det gör jag aldrig.
Utan illa på ett annat sätt som inte går att beskriva riktigt.
Och jag vet att jag bara gör det värre av att tänka på det.
Ändå gör jag det, och vill göra det.
Jag är nog en skum människa.

Ska bädda sängen nu och hoppas på att jag börjar tänka på annat.
Jag har ändå redan gjort önskningsmässigt vad jag har kunnat.

Hej.

I close my eyes and I see your face
If home's where my heart is then I'm out of place
Lord, won't you give me strength to make it through somehow
I've never been more homesick than now

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0