Mitt liv sett från min sida glaset.

Så har man fått reda på saker idag som bara höll med det som jag var rädd för.
Varför har jag rätt?
Jag har ju ändå hoppats och hoppats.
För ibland är saker ju inte som man tror.
Därför har jag inte velat anta något riktigt.
Fast nu har jag ju fått höra att det var sant.
Att det var mer än sant.
För jag vet inte vem av dem det var jag såg.
Det fanns tydligen olika.
Trevligt.
För dem alltså.

Varför blir det alltid så?

Denna veckan har sugit.
Riktigt hårt.
Lite bättre har den kanske blivit nu sedan i måndags, men inte mycket.
Jag tror att folk snart komemr tröttna satan på mig om jag fortsätter älta det.
Och det är det sista jag vill att ännu fler ska göra.
Det räcker med de som redan har gjort det.

Det störiga är att jag egentligen har haft en ganska soft helg.
Den hade nog varit rätt så bra vanligtvis.
Bion igår var ritkigt soft, även om jag råkade somna till i typ tre minuter.
Utan att varken Gabbe eller David väckte mig!
Och mormors kalas var ganska mysigt också.
Och det var mysigt hos Felicia idag också.
American Pie-filmerna är sjukt bäst.
(Där var ett uttryck jag inte använder ofta.)

Jag vet egentligen inte vad jag gör uppe nu.
Vill inte gå och lägga mig bara.
Och jag måste sitta på kontoret för min dator har fått virus så den funakr inte.
Störigt.
Megastörigt.

Du har krokiga tår, men jag älskar dig ändå.

Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva.
Det känns lite synd för jag ahr inget annat att göra.
Det känns ännu mer synd.
Och imorgn måste jag plugga satan.
Det är mest synd.
Nästan.

Men vårt julpynt på skolan blev ändå äg!
Så extremt mysigt det lev.
Och jag tänker slå alla som klagar på det.
Inklusive rektorn.
Om jag vågar slå henne.

Hej.