Julafton
Nu är det julafton.
Den dagen man alltid gick och räknade ner till i månader när man var mindre.
Den dagen som var dagen med stort D.
Den dagen då man trodde att alla problem och bekymmer (de få man hade) försvann.
Julafton var något av en helig dag som gjorde allt bra.
Förhoppningar och förväntningar uppfylldes med julklappar och godis.
Ja, julen var nog de allra flestas favorithögtid då man var liten.
Julen är nog mångas favorithögtig fortfarande när man blir äldre också.
Fast på ett annat sätt.
Då njuter man mer av att träffa nära och kära som man inte träffar så ofta.
Man njuter av varandras sällkap och av stämningen som julen faktiskt frambringar.
De är det som gör julen.
Varför skriver jag egentligen detta?
Mest tror jag det är för att jag känner för alla som inte har det såhär.
Alla som inte kan fira jul med sina nära och kära.
Alla som inte känner det härliga med julen.
Jag vet att detta blev ett väldigt annorlunda inlägg mot vad jag vanligtvis brukar skriva.
Men julen har ju sina speciella händelser.
Nu ska jag äta.
Sen ska jag cykla till coop och handla den sista julklappen.
Sen till kyrkogården en stund.
Sen till farmor och farfar.
Och sen hem och njuta av julen.
God jul!
