Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag mår illa nu.
Sådär riktigt illa.
Sådär som jag har börjat må den senaste tiden.
Örk.

Jag är ensam hemma nu iaf.
Det är skönt.
Riktigt skönt.
För jag orkar inte med ljud just nu.
Det är inte kul för då kan man varken lyssna på musik eller titta på tv.
Men man kan sova.
Det är nästan bud på det.
Fast jag ska nog försöka bli klar med klänningen.
Kom ändå en bit igår.
Men så satt jag ju också till två inatt.
Sen blev det en massa fel så då gick jag och lade mig.

Feicia sa att mitt illamående kanske berodde på att jag var kär.
I Victor menade hon.
Kan det vara det?
Är jag fortfarande kär?
Det trodde jag inte.
Fast säger drömmarna verkligen vad man känner egentligen och undermedvetet så vet jag inte.
Kanske är jag ändå det.
Usch vad jag hatar känslor.
De ställer bara till det och är inget roliga alls.
Nä när jag blir stor ska jag bli känslokall.
Så får det bli.

Jag är på världens sästa humör nu.
Är arg på typ allt och alla.
Och orkar inte med nånting eller någon.
Jag tror jag bör stanna hemma ikväll.
Om jag orkar med mig själv ens.
Jaja, det får väl lösa sig.

Nu ska jag gå och sega.

Hej.